Jag sa att jag var stark

Sitter här nu, helt om sminkad..
Yes, jag har lipat
som en jävla barnrumpa
Men det är la lite typsikt mnk eller hur?    (moanannykarlsson)
Jag trodde jag var så jäkla stark, så såg jag dig och hela jag brast?
Du är fortfarande jävligt speciell.
Jävligt speciell.

När du grät så visste jag inte vart jag skulle ta vägen, ville resa mig upp och springa fram och säga att allt bli bra. Allt kommer bli bra.

Vi vet inte hur vägen går, men vi hoppas på nedförsbacke resten va? Inte allt för många korsningar o bara nån enstaka uppförsbacke som livet bjur på. Det håller vi tummarna för.

Jag är stark, men ändå svag. Men det är inte min roll i det hela att vara svag nu. Jag är inget offer. Det handlar inte om mig. Man lägger dock skuld på sig själv, känns som om så mycket är mitt fel. Men man väljer sina val om ni förstår. Tror bara det är en enda männsika som läser detta som kommer förstå va fan det är jag skriver om. Men vad spelar det för roll. Jag kan skriva i koder, så får jag skriva av mig samtidigt som ni inte fattar ett skit.
Asbra.

Så, hur min dag har varit?
Åt helvete. Fast samtidigt helt underbar.
Fortfarande bara en männsika som förstår vad jag menar.

Jag är den jag är så mycket på grund av dig, och den du är idag. Det är inte riktigt du.
Men snart så. Jag kommer finnas med, se till att det går rätt till. För de är det som ska hända nu.
Allt ska bli bra nu.


ångest

Jag glömmer aldrig dina hemligheter
Det du är räddast för fast ingen vet det
Visst du kan rycka på axlarna spela ball
Och fast du tycker du lyckas vet jag i alla fall
Och du försöker hålla masken
Så du kan sväva över marken

Visst du kan skratta och låtsas som ingenting
Men jag vet allt om dig för du har varit min
Du är nån annan nu i och för sig
Men när du strippar och klär av dig är det samma grej


...

Du kan gråta mitt på gatan men jag glömmer aldrig bort vad du gjort Du får passa dig som satan för jag glömmer aldrig bort vart du bor men jag glömmer aldrig bort vad du gjort nej jag glömmer aldrig bort vad du gjort nej, nej jag glömmer aldrig bort vad du gjort

kaffe

Kaffe är bäst!
Så jävla gott!
Ska leva på det idag..
Kanske huvudvärken försvinner..
Ska snart göra mig redo för stallet..
Ska bara linda min fot jävel som jag lyckats göra nått cp med?!
Kan inte stå på den..
Aj typ.
Bjuder inte på bilder idag.
Jag har ju svarta mörka ringar under ögonen och fyfan!
Nä, så här visar jag inte upp mig.
No way!
Ibland önskar ja att alla kunde sluta dra i mig, sluta!

Påsar!

Fan, det är inte lätt när det är svårt asså.
Det är ju ett som är säkert iafl.


You made me insecure,
Told me I wasn't good enough.
But who are you to judge,
When you're a diamond in the rough.
I'm sure you got somethings,
You'd like to change about yourself.
But when it comes to me,
I wouldn't wanna be anybody else




music baby

Älskar Brittans nya platta, kärlek kärlek

Inside out

Up N´ down
Gasoline

Kluven, på mitten?

Vilken jäkla natt asså!
Fy fan..

Är inte våren då man känner, yey fan vad härligt allt är?

Är väldans down för tillfället, känns som om allt går åt pipsvängen.
Är bara ett ställe jag vill vara på just nu, kände mig verkligen så lugn där, och jag släppte allt annat och hade en riktig trevlig stund faktiskt. Dit vill jag nu. Ska ta mig dit så snart jag kan. Faktiskt.

Ska passa på att tipsa om paulmitchell, deras hår inpackning är en gåva från himmelen, dock skäljer jag inte ur min, utan jag tar det i ny tvättat hår istället, håret är ju ganska slitet nu efter den långa vintern, så detta fräschar verkligen upp.
Ska förresten boka tid hos frissan snart, utväxten börjar bli för mycket, och har tröttnat på min röda nyans. Kommer ni ihåg min hår färg när jag tog studenten, den ska jag ha tillbaka :)
Jag och Kajsa

....

Ibland är det inte alltid lätt att göra rätt
Ibland är det inte alltid lätt att tro på sig själv
Ibland är det inte alltid lätt att glömma
Ibland är det inte alltid lätt att låtsas som om inget har hänt
Ibland är det inte alltid lätt att ta svåra beslut
Ibland är det inte alltid lätt att tycka att alltning är lätt



....

Vill lägga mig i någons famn och bara gråta?
Känner ni så ibland?
Som att hela universum är emot en?
Man bara önskar att man kunde låsa in sig?
Eller nej det gör jag inte..
Jag önskar att jag hade massa energi att jag var pigg och kry!
Att jag inte hade bomull i huvudet...
Men vill fortfarande gråta..
Som ett barn bara gråta så man riktigt skakar..
Känna någons hand emot ryggen, tröstande..
Nämen usch vad poetiskt det blev..
Okej
Säger så här istället
Vill ha någon som tycker synd om mig
Som säger att allt kommer bli bra
För det kommer väl bli bra?
Nån gång?

Varsegoda! Mnk tänker till!


Saker och ting blir aldrig som man tänkt sig? Eller hur? Man förväntar sig en massa från folk & det bör man inte göra.
Känner just nu att jag är så fruktansvärt trött på allt och alla. Vem kan man räkna med egentligen? Ingen.
Gäller att tro på sig själv och ta sig igenom skiten själv, Stå på egna ben och blir du lämnad så klarar du dig.
Samma som man får lära sig när man börjar rida, man ska sitta i sadeln så att om hästen plötsligt försvann så ramlar man inte ihop, utan man står fortfarande på fötterna.. Låt ganska komplicerat, men ni förstår vart jag vill komma.. Om någon plötsligt försvann ur ens liv, så ska inte hela världen rasa samman. Utan man klarar sig. Kanske gör lite ont att bara ramla av sådär, men hamnar man på fötterna så ska man allt klara fallet, eller hur?

Fuck vad komplicerad text det blev då. Räcker la och säga att mitt liv är åt helvete just nu. Tack åh hej leverpastej!



....

Vet att ni saknar't, så här kommer det. Jag har tänkt till, ordentligt!


Hur långt ska man gå? Om man enligt sig själv tycker att man vart med om lite väl för mycket, fått ta lite väl mycket skit. Hur långt ska man gå? Om åren bara går? Men saker och ting bara snurrar runt i huvudet på en? Om och om och om igen... Ska man släppa det? Eller ska man dra upp ngt som kanske hände för flera år sen? För det ligger ju ändå och gror. Och har personen/personerna gjort något fel, ett stort fel, mycket fel. Då borde dom ju veta om det, dom borde få höra det. Eller hur`?  Så dom verkligen kan få känna dåligt samvete för ngt som fortfarande ligger och gror hos mig...

Men samtidigt? ÄR det värt det? Nu är det lugnt, inget krig, allt är lugnt. Borde jag?
Ska man ta tjuren i hornet med andra ord? Välja den svåra vägen?


Så min fråga till er, Vad skulle ni gjort?
Skulle ni bita i det sura äpplet och konfrontera och bokstavligt talat kasta lite skit?
För något som kanke inte är jätte aktuellt just nu, men ändå ligger där i baktankarna hela tiden, verkligen hela tiden... ?

Älskar dig fyra varv runt jorden & tillbaka!


Du är faktiskt inte värd det, nej inte alls... Kändes som att jag gav upp för längesen, men jag märker nu, att det verkligen är nu jag ger upp. Du är falsk, nästan genomrutten. Så trött och irriterad på dig.

Ibland undrar man ju hur folk tänker? Eller tänker dom inte alls. Nej tydligen gör dom inte det. Usch arg och frustrerad. Tur att det finns äkta vara också.

Som Josefine till exempel? Hon är ju guld. Rätt igenom min ögonsten. Hon är nog den jag vet att även om jag skulle flytta till andra sidan jorden så skulle hon vara en vän som inte försvann. Hon är sån person som jag aldrig släpper. En som jag vet fortfarande är min bästa vän om tio, tjugo trettio år. Spelar ingen roll om vi hörs av dagligen. Vi kan ända prata om precis vad som helst, allt mellan himmel och jord. Eller ska jag kanske säga himmel och måne? haha... Nej min Jossposs släpper jag som sagt aldrig, du är för värdefull för det, älskar dig. <3


På jobbet just nu i skrivande stund, det är helt dött här. Haft fyra kunder ungefär.. Men passar på och njuter för ute ös regnar det, och det betyder att alla strandälskare kommer bestämma sig för att shoppa idag istället. Kul, känner för lite tempo idag. Men just nu vill jag bara till goodtown och träffa Marcus & längtar tills imorgon, ska verkligen bli så kul att parta loss lite med Josefine och Ija, ser verkligen fram emot det :)

Önskar mig förresten ett ordentligt åskväder, så denna extrema kvavhet kan försvinna! Usch & fy!

Ja med vi bloggar om det!


Mmmm! Herregud! Jag vågar, om jag vågar. Finns inget med dig jag inte vågar. Men det är inte värt det. Yes, jag minns vad vi sa, tycker själv att det inte var jag som inte höll det vi sa utan det var faktiskt du. Du får ursäkta men sanningen är att du kan vända dig till personen bredvid dig och fråga. För alla ser. Alla vet. Och mina läppar har inte ens yttrat sig om det. Så du är blind. Så ja, det funkar inte. Tänker inte lägga ner tid på att försöka förklara för en människa om vad den personen gör som är så fel. För är personen inte medveten om det. Ja då kan de banne mej kvitta, vet inte om du lever i förnekelse. Men det är inte värt det. Pratade med en god vän till dig, kommentaren var, upptäckte du det nu? Så jag är inte ensam om att känna som jag känner.



Så mycket falskhet klarar jag mig utan!


Finner inga ord, som vanligt. Vad sägs som att provicera? Det sägs ju att det är bra för bloggen? Att kasta skit på andra? Lockar läsare tydligen... Men nej, jag är inte sån. Jag är arg, arg så jag kokar nästan. Men varför ska jag vara det? Det är ju inte ens värt att lägga energi på det? Hur kunde jag för ett kort ögonblick lägga så mycket energi på det? Jo, jag trodde det gick att rädda. Trodde att om jag sa ifrån så kanske de hände något. Erkänner plats och tid var kanske inte bästa stället. Men det var droppen just då. Det är lätt att vara efterklok. Men ja lovar er, tänker inte släppa någon så nära igen. Aldrig. Först trodde jag att de berodde på att vi var så lika, men det visade sig att jag inte har något gemensamt med den personen, inte alls. Jo kanske, som nån sa under student talet, vi har gymnasie tiden gemensam, vi har gått igenom Uddevallas gymnasie utbildning under tre år tillsammans, men sen slutar det nog där.


...


Besviken. Ja det ordet skulle jag också kunna använda. Vart går gränsen egentligen? & jag måste inse att det är upp till mig att ta tag i det. Det är upp till mig att säga ifrån. Ingen kommer göra det åt mig, så det gäller ju att stå på sig. För att gå runt och inte säga ifrån gör det bara värre. Det är ett som jag verkligen har lärt mig.



Ja go morgon kanske jag också ska säga? Har lite tankar som snurrar runt just nu, så ville skriva av mig lite :)
Nu ska jag snart dra mig till stallet, ska gosa lite med Garbo och sen tänkte jag åka hem och kanske lägga mig en stund till? Jag njuter verkligen av att kunna sova ordentligt, i natt sov jag 11 timmar! Underbart! Fast lite panik får jag faktiskt :P  Sen ikväll blir det Skeppan med några från klassen, inte så sugen egentligen, men man taggar väl till senare när man inte sitter i morgon rock och har druckit upp sitt kaffe :)
Bjur på bilder sen,
ciao

...



I think it's because I'm clumsy
I try not to talk too loud
Maybe it's because I'm crazy
I try not to act too proud




!

Inte lätt att försöka vara som jag. Jag  vet. Det är hårt alltså.
Du hade aldrig klarat tempot
Du hade aldrig lyckas lika bra med din blogg
Du hade aldrig lyckas växa så mycket i folks ögon som jag har gjort
Du hade aldrig kunnat bli som jag


Finns bara en Moa Nanny Karlsson
& all min bakgrund har gjort mig till mig
så att försöka bli som jag
ja det är meningslöst´

& när det kommer till dig blir jag bara irriterad
tar det inte ens som en komplimang


...

Sitter och kollar på gamla bilder på mig, ija, josseposs mfl, åh vad jag saknar! Helt sick!
Nästan så man blir lite ledsen i ögat så mycket man saknar. Tur sommarn kommer nu så man kanske får tid att umgås med alla igen :) !

Känns ganska underbart, när en människa man inte träffat på länge möter en, och säger att det är skönt att se att jag strålar, att det lyser om mig. Det är ju något som har hänt med mig på sistone? Jag har ju verkligen förändras. Men det är ju sånt som sker ganska omedvetet? Visst vet jag väl att jag mår mycket bättre nu än för ett tag sen. Jag har ju inga mardrömmar eller så längre. Blir inte lika stressad av små saker, klarar press m.m. Starkare som person kanske man skulle kunna säga att jag blivit. Det har ju märkt, men jag har ju inte märkt att det strålar om mig? :) Men det var verkligen härligt att höra. Speciellt av nån som sett mig på botten. Vad det än är som gjort mig till den jag är idag. Så är jag glad för det. Mitt förflutna är mitt förflutna och det kommer jag alltid bära på. Visst att min ryggsäck kanske är lite tyngre än en del andras, så är jag ju ändå jag, moa nanny karlsson. En människa som strålar av lycka för att jag är jag. För jag har den mest underbaraste familjen på denna jord, (allt detta har jag skrivit tusen ggr) men det är så faktiskt, att allt jag har gör  mig så glad :) & det är så kul att få höra att det märks på mig, att det rent utav syns.




good night!


Får jag säga att jag är den lyckligaste tjejen på jorden? Det är jag! :) Kan inte önska mig ngt annat än allt de jag har just nu? Världens bästa familj, vänner, pojkvän m.m. ( Kommer många såna här inlägg nu för tiden) men kan inte hjälpa det, är så glá att jag är glá liksom :) !! 
Så nu njuter jag faktiskt! :) Är inte depp, inte stressad, inte orolig, inte rädd, inte obekväm i någon situation alls faktiskt! :) Har tatt mig ur det dåliga mönstret och det är super skönt :) !


Måste bara tillägga som vanligt att M är sötast :) ! Bättre pojkvän finns inte ! 
Nu ska jag krypa ner i min säng, emsam! Ingé roligt! Men funkar! I övermorgon
får jag träffa M igen :) ! <3



Let the bass kick in Miami bitch - Chuckie och LMFAO

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0