...

Sitter och kollar på gamla bilder på mig, ija, josseposs mfl, åh vad jag saknar! Helt sick!
Nästan så man blir lite ledsen i ögat så mycket man saknar. Tur sommarn kommer nu så man kanske får tid att umgås med alla igen :) !

Känns ganska underbart, när en människa man inte träffat på länge möter en, och säger att det är skönt att se att jag strålar, att det lyser om mig. Det är ju något som har hänt med mig på sistone? Jag har ju verkligen förändras. Men det är ju sånt som sker ganska omedvetet? Visst vet jag väl att jag mår mycket bättre nu än för ett tag sen. Jag har ju inga mardrömmar eller så längre. Blir inte lika stressad av små saker, klarar press m.m. Starkare som person kanske man skulle kunna säga att jag blivit. Det har ju märkt, men jag har ju inte märkt att det strålar om mig? :) Men det var verkligen härligt att höra. Speciellt av nån som sett mig på botten. Vad det än är som gjort mig till den jag är idag. Så är jag glad för det. Mitt förflutna är mitt förflutna och det kommer jag alltid bära på. Visst att min ryggsäck kanske är lite tyngre än en del andras, så är jag ju ändå jag, moa nanny karlsson. En människa som strålar av lycka för att jag är jag. För jag har den mest underbaraste familjen på denna jord, (allt detta har jag skrivit tusen ggr) men det är så faktiskt, att allt jag har gör  mig så glad :) & det är så kul att få höra att det märks på mig, att det rent utav syns.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0