moanannyk

Jag har varenda dag fullspäckad. Allt planerat.

Jag har försökt att inte tänka på dig, vad du gör, vad som händer, hur allt blir osv.

Försökt att inte kolla på bilder. Hängt undan tröjan.

Försökt låtsas som om du inte finns just denna veckan.

Men helvete vad svårt det är.

Och nu hamna jag på din facebook sida, och började kolla på bilder.

Jag går ju fan typ sönder? Känns som tusen knivar i magen.

Imrn åker jag och hämtar dig. Äntligen. Visserligen på natten. Undra hur jävla seg den kvällen kommer vara.

Lite jobbigt att jag ska åka själv. Men det klarar jag. Inga problem. Jag är ju stark ju. Eller vad sa vi nu?