moanannyk

Men nu ska vi inte lägga fokus på dom människorna som visar sig helt vända ryggen till utan tänka på dom som faktiskt kliver in i mitt liv, tränger sig in och ser till att lyfta upp mig.

Jag är förbryllad över vilka människor som faktiskt gör det, man blir riktigt förvånad över vilka vänner man har, dom man räkna med mest vänder ryggen till och dom man inte räknat med alls visar sig gör allt för en.

Jag känner mig ganska redo för att börja skriva av mig igen, så nu kör vi.

Kolla vad fint min fina vän Josefine gjort bloggen, hon är la bäst?

Vad jag tänker på? Jo, att jag har så otroligt många fina vänner som hjälper mig igenom detta. Dock också en ensamhet, för ingen kan liksom förstå och känna den rädslan som man faktiskt känner.

Men Josefine, ija, amanda, emil, jennifer, nina, jessika, tobbe och malin, ni är helt otroliga.

Finns inga ord, och jag är evigt tacksam.

Emil hjälpte mig att komma fram till ett nytt mål idag. Så det har jag gjort och det känns jätte bra. Nu har jag verkligen någonting att se fram emot och att drömma mig bort till.