Ja, jo men jag vet

Men va fan! Det får ni ta!

Mitt liv är upp och ner hela tiden, och då bloggar man när man känner fört. Är mycket flitigare på instagram, följ mig där moananny

Så vad har hänt de senaste? Varit mycket med min sambo, och även en av mina närmaste vänner amanda och hennes sambo. I onsdags åkte vi till Ullared, åh så kul! Även varit en sväng på Marstrand med deras båt, super mysigt. Personer som vi verkligen trivs tillsammans med, och det är jätte skönt att hitta mäniskor man kan vara helt sig själv med. Ovanligt.

 

Vet inte om jag nämnt det innan, men jag har gått ner på timmar nu, istället för å jobba nätter. Jag kände att jag inte klarade av det längre, tyvärr. Folk säger att dom har ångest över allt möjligt, man slänger ur sig det ordet väldigt lätt. Men jag kände verkligen ångest över att gå till jobbet, hela kroppen mådde så dåligt, ville spy, tårarna bara kom, man var helt svettig, håret var helt blött för att jag skulle åka och arbeta, jag var så nervös, hade sån panik. På nätterna drömde jag om olika rån och pundare som jag vart helt hundra på skulle skada mig.  

Nu när jag går på timmar känns livet mycket enklare, jobbet åker jag till utan problem, lite nervös när jag jobbar kvällar, men det går. Saknar du nätterna?  Absolut, jag saknar allt det roliga, innan rånet älskade jag mitt jobb, verkligen älskade. Det är en viss stämning på nätterna som är härlig, det är så många stammisar man lär känna och skapa en relation med, speciellt tidigt på morgonen, när morgon ruschen kommer, samma folk varenda dag, man visste precis vad dom skulle ha, och vad dom kör för bil, vart dom jobbar osv, det var så socialt. Och det var mysigt att gå runt på jobbet, små städa, baka lite, tjöta med något välkänt ansikte, få komplimanger osv.

Men det går inte att fortsätta när allt annat kändes jobbigt, jag kunde inte längre städa och baka med samma ro jag hade innan, jag var alltid beredd nu och jag kunde inte slappna av eller ta bort faktumet att risken fanns där att det skulle hände igen. Min psykolog hjälpte mig nog att komma fram till beslutet, hon mena på att jag själv måste fråga mig själv, är det värt det? Är det värt att göra det här? Samma sak som man får fråga sig själv, är det värt att köra bil, jag kan ju krocka. Menar inte att jag ska sluta köra bil nu, men att bli rånad på natten är en verklighet för mig nu, och jag kan inte sudda bort det. Det händer säkert aldrig igen, men det hjälper inte mig nu. Jag försökte iafl, gick tillbaka och kämpa. Och jag klarade det, men ändå inte riktigt. Jag är jätte nöjd med mitt beslut och det är inget jag ångrar.

 

Mycket text men behöver lätta på hjärtat lite, skriva av mig lite granna.


Nej ska hoppa in i duschen nu, ska iväg till socialen sen, fått ett extra jobb. Ska hjälpa min fina vän Johanna med hennes son några timmar i månaden. Awesome ♥

Är så glad att jag har Nea i mitt liv också, hon förstår verkligen, lyssnar och bara hjälper! Spelar ingen roll att vi ses så sällan, kan ändå prata om exakt allt. Känslan där är obeskrivlig. 

 

 

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0