Jag har det jävligt bra
Jag har helt underbara människor runt mig, helt fantastiska.
Vissa uppskattar min närvaro hur mycket som helst.
Vissa vill inte leva utan mig i sitt liv
Andra skiner upp när jag kommer in i ett rum
Det är den effekten jag brukar ha.
Så varför ska jag sträva efter nån som det tydligen inte blir så för?
Varför kämpa efter nån som liksom tvekar, kanske inte vill?
På jobbet har jag fantastiska människor att jobba med, älskar allesammans!
På hemmaplan har jag min kusin ett stenkast bort typ, och även Sandra
och hon finns ju alltid runt mig i stallet också, likaså Annie..
Jag har även min bästa vän Josefine, och jag kan fortsätta hur länge som helst.
Vart jag än vänder mig har jag folk som står mig nära, som står bakom min rygg.
Så varför gå ner sig helt över att en människa inte vill kännas vid mig?
Den personen är speciell, speciell som fan!
Men jag har kommit över värre saker, jag vet att måste jag. Så tar jag det där djupa andetaget och kliver in i ett nytt kapitel. Sånt klarar jag. Sånt har jag gjort många gånger.
Men kan det inte vara min tur snart?
Kommentarer
Postat av: Den som en gång vandrade på vägen
Men varför vill inte denne specielle person kännas vid dig om du är en sådan som utstrålar sådan glädje? har du gjort denne något ont eller är den bara en udda person?
Trackback
